Den vackraste stunden i livet.

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria.

Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

för det ekar i huvet.

Den vackraste stunden i livet.





(bilden har inget med texterna att göra , Hehehe)
E&E



När jag tänker tillbaka minns jag . Men varje gång jag Minns , försvinner en liten del.
Kanske vore det bäst om allt suddades ut ?
Jag hittar inte svaret. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0