Torre's

Ett Geni.

Elegi

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din


 Kom änglar
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten



 Hugger i sten
Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
Och jag har kvar av sommarn om du behagar
Om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag

Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

Och inatt kom isen över sjön
Och snön föll försiktigt över Skandinavien
Och Nordsjön är väl stilla och kall så här års
Innan våren sätter av igen
Och det är nånting stilla mellan dig och våren
Det är nåt kallt mellan mig och England
Och imorgon sveper en dimma in
Som julrusch över staden
Och det vimlar av stressade människor i stan
Men det är tomt på strandpromenaden
Och jag tänkte att du kunde stå där i solen
Men berätta ingenting om England
Och jag har knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag men jag tänker och tänker

En tätort på en slätt
om du reser dit i vår
säg att jag gärna kommer åter
ifall allting är förlåtet
att man blir klokare med åren

om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

hälsa skönheten i norr
säg till Viola att hon lyser
att hon var vackrare än sången
och att jag önskar att jag skrev den
fråga krigarna i väst
var dom gömde sina byten
se om någon av dom kom undan
och kanske lever av det ännu


Lars winnerbäck
alla låtar låter lika dant men , han är ett geni på texter